Känner ni skalman??

Det gör jag....Han är helt underbar, men också jäkligt skyddad av sitt skal...Han kan alltid springa iväg och krypa in! Det är lite dumt..skönt för honom, men dumt för mig..Då kan man som bara stå och vänta! Alla borde få ha ett skal...Men tyvärr så är allt kvar när man väl tittat ut igen..Eller, dom personer som va där när du gömde ditt lilla huvud kanske inte är kvar....Man tröttnar ju tillslut på att stå utanför och vänta...Ja, det förstår ni väl själv!? Sitta där själv och vänta medans ett skal ligger bredvid och skakar och du har ingen aning om hur länge det blir den här gången! Man vet ju att han måste krypa ut någon gång..Skalman måste ju också äta!
Problemet är ju att man tycker om Skalman..Man tycker om honom när han är mé...Men jag tror att han börjar få för mkt i sitt skal för han har nog tappat bort telefonen...
Ne, livet är alldeles för kort för att leka skalman liv!
Jag har slängt skalet..Jag är en blottad sköldpadda som säger..Passar d inte så "Skit i byxan"
(Som momman skulle sagt)


Vilka vågar chansa?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0