Dom kallar det skov..
Idag så har det verkligen slagit mig att jag är sjuk! Jag är sjuk på riktigt..Jag har under hela mitt liv kallat det för, "Jag har ont just nu, men d är lugnt..det går över" Har kanske inte velat sett det riktigt och inse..Jag är sjuk! Sjukdomen är lite difus, men dom kallar den Psoriasis Artrit..Artrit är Ledinflammation och kan drabba alla leder och muskelfästen i kroppen! Jag har, tror dom....Psoriasis Artrit..Man kan inte ta några prover och kolla om det är det, och det går inte göra nåt åt det! Man måste leva med smärtan och äta smärtstillande! Jag har i hårbotten och i öron därför kan dom dra en slutsats..
Imorse ringde jag till Remonthagen där jag har mina läkare och dom tyckte att jag skulle komma och få en spruta istället för tabletter! Jag är ju lite mot kortison och allt sånt och därför så vägrar jag att äta tabletter dagligen fast dom säger det! Jag vill bara äta när ja känner att det är på gång!För 70-80% på året har ja ju bara så pass ont att ja kan leva med det..
Dom har skrivit ut tabletter förut som ja nu har tagit i ren panik över min smärta, men ingenting biter! Så imorgon ska dom boosta mig med en kortisonspruta så det sprider sig i hela kroppen så dom kan stoppa skovet..
Usch...man låter verkligen sjuk!
Fast idag har jag typ gråtit hela dagen på jobbet av smärta och d va länge sen ja hade så här kraftigt ont..Och visst känner man sig som 80..vi brukar skämta om det mina vänner och jag.."Tant Olsson.." Men hur fan ska det bli när jag är typ 50 om ja är så här nu?? Och den värsta tanken jag bär på är..Vem vill vara med en sjuk tjej..? Jag har fått hört förut att det är jobbigt att leva med mig för han själv aldrig hade ont eller några problem så han kunde inte förstå eller finnas där för mig..
Jag har ju faktiskt mina begränsningar och jag gråter och lider som fan med min smärta när ja väl har ont! Jag tycker att det är orättvist...Men jag försöker att alltid se nåt positivt i allt och jag skulle inte vara den personen jag är idag om jag inte hade mina sår i hårbotten..om ja inte hade blod i öronen av all klåda, om inte eksem blommat upp ibland på fula ställen och om jag kunde hoppa och springa som andra kan! Eller med alla andra fel..
På ett sätt är ja tacksam över alla besvär för ja har en förståelse för livet, kroppen och människor som kanske inte dom som är helt frisk har! Om jag har en timme ja inte har ont någonstans på, för tro mig ja har fler problem i kroppen att kämpa med..så uppskattar jag den timmen otroligt mycket!
Jag hoppas att dom som känner mig uppfattar mig som en glad tjej trots problem!?
Jag hatar som sagt kortison, men kan den sprutan få mig att sova om nätterna, kunna ta mig upp när jag suttit, få träna igen och få slippa denna sjuka värk..Då tar jag den!!
Ge mig bara....ge mig!
Äsch..d här blev deppigt! Jag är annars ganska glad, bara sjukt trött på att ha ont...Och ville bara berätta varför ja kanske verkar lite nere ibland!
Men gumman, jag blev verkligen berörd av ditt inlägg. Kan knappt föreställa mig hur det är att ständigt ha ont och ibland så ont att man gråter av smärta. Det är ju även psykiskt påfrestande med smärta, inte bara fysiskt. Hoppas det blir myycket bättre av sprutan. Och förlåt men...vilken idiot har sagt att det är svårt att leva med någon som har ont? Självklart är det jobbigt på så sätt att man skulle ju lida fruktansvärt med den personen, men det borde INTE vara svårt att finnas där som stöd. Jag vet inte vem som sagt så, men det var jävligt idiotiskt sagt. Så det så.
/Kramar från a Eijme
Tack så jätte mycket! Jag uppskattar jättemycket att du visar att du bryr dig! Jag kräver absolut inte att andra ska lida med mig, för att det är min sjukdom och kropp som ja bara måste lära mig att leva med!Man ser att folk tycker d är jobbigt när man säger att man är dålig..Folk vrider lite på sig och vet inte va dom ska säga.. Jag får ju inte mindre ont för att någon fler mår dåligt för min skull..Men d är skönt att slippa förklara varför man mår dåligt ibland..Bägare blir full fort!Och ja...man kan ju tycka att det inte ska vara så svårt att bara finnas där för någon man verkligen tycker om..men problemet va väl att han inte tyckte om mig kanske!
Kram och tack fina gumsan!
